Christina Höj Larsens tal den 16 augusti i Sundsvall

 

Förra veckan hände något väldigt spännande! Ett parti gick ut och presenterade sig som ”det enda arbetarpartiet”. Alla vi socialister spetsade förväntansfullt öron: vilket parti pratar vi om? Vem är det som tar på sig ansvaret för LO-kollektivet, lågavlönade, ensamstående, utlandsfödda, sjuka och arbetslösa? Vem vill arbeta för vårt gemensamma ägande och en välfungerande offentlig sektor?

Visst blir man nyfiken?

Därför tänkte jag att vi ska leka en liten stund.

Leken heter: Gissa vilket arbetarparti.Är ni med?

Arbetarpartiet jag tänker på har de senaste 4 åren sänkt skatterna med 80 miljarder kronor. Hälften av dessa skattesänkningar har gått till den fjärdedel av befolkningen, som tjänar mest – den rikaste delen av befolkningen. Endast 6% av skattesänkningarna har gått till den fattigaste delen av befolkningen.

Det här arbetarpartiet företräds av personer, som hävdar att de är feminister. Ändå har löneskillnaderna mellan män och kvinnor under partiets ledning ökat med mera än 1000 kr i månaden i genomsnitt.

Detta arbetarparti har under senaste 4 åren medverkat till att försämra arbetslöshets- och sjukförsäkringen, så att medborgare utförsäkrats – inte för att de blivit friska eller har kommit i arbete – utan för att de passerat en administrativ gräns som förpassar dem till kommunernas socialbidrag.

Arbetarpartiet jag talar om hävdar att utbildning är en viktig fråga för att minska långtidsarbetslöshet, särskilt under lågkonjunktur. Ändå har partiet medverkat till att minska platserna på Komvux och KYutbildningarna med 40 000 platser i perioden 2006-2008. Det är var tredje plats, mina vänner. Det har gjort det svårare för arbetslösa att ställa om under lågkonjunkturen genom att sätta sig på skolbänken.

Arbetarpartiet jag talar om har senaste 4 åren fört en politik som innebär att allt flera barn nu lever i fattigdom. Nästan en fjärdedel av alla barn till ensamstående förälder växer idag upp i familjer som lever under fattigdomsstrecket.

Arbetarpartiet jag talar om gav tillsammans med regeringen 2008 som grundvillkor till Trafikverket att minst 50% av investeringsmedlen ska gå till vägar. Därför har ambitionsnivån för utbyggnad av kollektivtrafiken varit mycket låg.

Arbetarpartiet jag tänker på samregerar med ett parti vars viktigaste integrationsfråga är att förbjuda ett mycket litet antal kvinnor att bära burka. Detta i en tid då arbetslösheten, ohälsan och fattigdomen är väsentligt högre bland utlandsfödda.

Arbetarpartiet jag just nu tänker på samregerar med ett annat parti vars viktigaste fråga är att sälja ut våra gemensamma tillgångar i Vattenfall. Därmed minskar våra möjligheter att använda bolaget i en tydlig grön energiomställning.

Detta så kallade arbetarparti har i regeringsställning även privatiserat apoteken, släppt friskolorna fria och infört ett vårdval, som inte baseras på medborgarnas behov utan på företagens utbud.

Nu frågar jag er: Har jag verkligen just beskrivit ett arbetarparti?

Jag tycker det verkar vara falsk marknadsföring! Istället framtonar ett parti med klassisk moderat politik i en tydlig borgerlig regering. En fördelningspolitik som gynnar de som redan har, en utbildningspolitik som konserverar klassgränserna, en lönepolitik som ökar glappet mellan män och kvinnor, en integrationspolitik som bygger på att stigmatisera de nyanlända och en miljöpolitik som undviker den grundläggande omställning som måste ske i vårt samhälle.

Nog med nyspråk!

Som Vänsterpartist vet jag mycket väl, vad ett arbetarparti är! Och jag vet, att just Vänsterpartiet står som garant för att en ny rödgrön regering blir just RÖD.

Vi vill skapa en offentlig sektor som möter befolkningens behov av utbildning, vård och omsorg. Det innebär inte att allt ska vara som förut – nej, vi behöver utveckla och förändra – vi vet, att våra skattepengar kan användas ännu mera effektivt och att systemen måste bli smidigare. Korta väntetider i vården och ett effektivt utbildningssystem är bra samhällsekonomi! För oss alla!

Som vänsterpartister vet vi att ett jämlikt och jämställt samhälle utan stora inkomstklyftor, skillnader i utbildning och hälsa även är ett tryggt samhälle att investera och leva i. Rätten till heltid, delad föräldraledighetsförsäkring och goda möjligheter till barnomsorg på udda tider – t ex nattis – är viktiga steg mot ett mera jämställt samhälle.

Vi vill investera i klimaträttvisa! Kollektivtrafiken måste byggas ut om vi ska möta utmaningen att ställa om samhället. Samtidigt investerar vi även i ett utvidgat ROT-bidrag för att modernisera och energieffektivisera allmännyttan. Miljonprogrammen är slitna och energislukande – genom klimaträttvisa åtgärder ställer vi om samhället samtidigt som vi prioriterar hyresrätten.

Sverige har alla möjligheter att bli ledande inom grön klimatteknik, samtidigt som vi tar vårt globala ansvar för en klimaträttvis värld.

Så ser politik ut, om den förs av ett arbetarparti!

Tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet ska vi se till att nyspråket sopas ut ur regeringskansliet. Tillsammans kan vi se till att kommande fyra åren skapa ett samhälle att vara stolt över! Tillsammans skapar vi världens bästa välfärd!

Valaffischer

Kopiera länk