Den sista veckan i maj och första i juni kommer över hundra bombplan att kretsa över Norrbotten i första hand, men även ner över Västerbotten och Ångermanland. Hur kan det komma sig att den offentliga debatten saknas när det handlar om världens största militära flygövning (Arctic Challenge Exercise, ACE)?

Vi lever i en tid där opinionsbildningen präglas av krigshot och tilltro till militära ingripanden. Men våld löser aldrig några problem och när vapenskramlet börjar höras är sanningen det första offret.

Vi anser att Rysslands upprustning och invasion av Ukraina är oacceptabelt men det är inget argument för att Sverige, utan offentlig debatt, ska ta ytterligare ett steg bort från alliansfrihet. Tyvärr är detta vad som just händer i det fördolda. I skuggan av höstens valrörelse undertecknade den förra regeringen ett värdlandsavtal med NATO. Försvarsdepartementets juridiska experter är nu sysselsatta med att ändra svenska lagar för att passa med detta avtal. På våren 2016 är det tänkt att allt detta ska godkännas av Riksdagen. Samtidigt matas vi med påståenden om att det internationella läget är farligt, hotande och osäkert.

Ett närmande till NATO innebär att vi tillåter Natostyrkor, att med Sverige som bas, öva och bedriva krigsinsatser mot tredje land även med kärnvapen. Vår trovärdighet som alliansfritt land urholkas och vi fastnar som gisslan i ett spel där det på förhand är bestämt vem som är god och vem som är ond. Nu är det upp till regeringen och riksdagens ledamöter att hantera detta stora ansvar för framtidens fred och säkerhet.

”Alla medlemmar skola lösa sina internationella tvister med fredliga medel på sådant sätt, att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke sättas i fara.”

Ulf Breitholtz – Vänsterpartiet Sollefteå

Uppdaterades: 13 maj 2015