artikel

Insändare/debattinlägg ifrån Valet 2010

Jag är inte rasist, men…
Just nu står Sverigedemokraterna i flera opinionsmätningar till att komma in i riksdagen. Att SD är ett främlingsfientligt parti är känt sedan länge . Vi vet mycket väl vad SD står för . Men detta är inte enda hotet mot demokratiska grundvärderingar som människans lika värde och skydd mot diskriminering och förföljelse. Faran uppstår när vi oreflekterat pekar på SD som enda källa till främlingsfientlig politik och slutar se liknande tendenser inom övriga etablerade partier. När vi accepterar en främlingsfientlig politik i lightversion som formuleras under parollen ”Jag är inte rasist, men…” och som i det dolda bryter ner våra demokratiska ideal.

Vi har sett det förut. Med Ny demokrati såddes de första frön till ett ”vi” och ”dom” tänkande som har fått fotfäste i debatten och i flera etablerade partiers politik. I Danmark har även etablerade mittenpartier influerats av den främlingsfientliga politik som förs fram av Dansk Folkeparti. Resultatet är ett Danmark med särlagstiftning och särbehandling av utlandsfödda. Ett Danmark där nya medborgare ska genomgå ett medborgarskapsprov som hälften av alla danskfödda misslyckas med. Ett Danmark där försörjningskravet tvingar kärlekspar i exil. Ett Danmark som precis som Frankrike utvisar EU-medborgare med romsk bakgrund utan individuell prövning.

Tyvärr ser vi samma tendenser här i Sverige. Folkpartiet har utmärkt sig särkilt genom att konsekvent föra fram åsikter som syftar till att dra gränser mellan medborgare med utländsk härkomst och medborgare med svensk bakgrund. Förslag om förbud mot burka och införande av medborgarskapsprov är ett exempel på politik i denna särlagstiftande anda. Medan vi förfäras över Frankrikes omänskliga behandling av EU-medborgare med romskt ursprung, utvisas romer ur Sverige utan individuell prövning för förseelser som inte svenskar straffas för. Papperslösa barn i Sverige har inte samma rätt till hälsa, skola och trygghet som andra barn.

Vi i Vänsterpartiet accepterar inte sådan särbehandling. Vi kommer inte att acceptera särlagstiftning och ökande klyftor mellan medborgare med svenskt och utländsk bakgrund. Vi kommer att vara vaksamma på att integrations-, migrations- och asylpolitiken inte skapas i andan ”jag är inte rasist, men…”
En röst på Vänsterpartiet är en röst för lika rättigheter och skyldigheter, oavsett bakgrund. För vi är inte rasister. Punkt. Inga tvetydigheter.

Christina Höj Larsen, riksdagskandidat för Vänsterpartiet i Västernorrland
Ingela Högdahl, kandidat kommunfullmäktige Sundsvall

Ingen snygg summering av högerns politik
”Utanförskap” var en term som lanserades av de borgerliga partierna inför riksdagsvalet 2006. Nu kan det summeras vad deras insatser inneburit. Det utanförskap som skulle minska, har i stället ökat och det har skapats nya och fler utanförskap. Solidariteten är nu satt på undantag vilket skapat en ökad marginalisering och en otrygghet för dem som har det svårast. Under det borgerliga styret har levnadssituationen för stora grupper försvagats, bland annat för arbetslösa, långtidssjukskrivna och funktionshindrade. Vilka valmöjligheter har givits till dessa människor för att de ska uppnå välfärd? I regeringens värld har inte alla samma människovärde.
Sänkta skatter har varit ett mantra under hela mandatperioden. Skatter har sänkts mest för de rika, för lånade pengar. Klyftorna ökar i samhället, då de rika har blivit rikare och de fattiga har blivit fattigare. Riksdagens utredningstjänsts siffror visar att den rikaste fjärdedelen av befolkningen har fått nära hälften av de borgerliga skattesänkningarna.
Ingen ska leva på bidrag har det också basunerats ut under perioden. De som lever på bidrag är enligt regeringen bland annat arbetslösa och sjukskrivna. Detta avslöjar den okunskap som tydligen råder. Uttalanden har även gjorts vad gäller pensionärer som tydligen är att betrakta som en suspekt grupp. Att förstöra det arbetarrörelsen byggt upp under årtionden, där en rättvis och solidarisk fördelningspolitik varit grunden, är en horribel arbetsmetod. Varför kan inte en nedsatt arbetsförmåga accepteras, och därmed låta människor lyckas utifrån sina egna förutsättningar, i stället för att utöva individualism med hårdare tag och diskriminering.
Nu stundar det till ett ödesval och det är hög tid att socialpolitiken där den sociala solidariteten och gemenskapen får tillbaka utrymmet. ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” sa Marx, eller ”Var och en bör ha vad han behöver och ge vad han kan”, som Louis Blanc sa.

Inger Grelsson

Svar till centerns insändare lördagen den 7 augusti
Det var ett hätskt angrepp på mig från Maria Wennberg och hennes dotter Hanna. Detta är en debatton som jag inte känner igen från den långa tid jag varit med i politiken. Är detta Centerns nya skepnad? Centerpartiet var en gång ett mittenparti på den politiska skalan. Numera är det Stureplanscentern som tagit över och befinner sig lika långt till höger som Moderaterna.

Jag tänker inte ägna mera tid till att beskriva Centerpartiet utan försöka förklara vad jag själv står för.

Maria kallar Vänsterpartiets program för småföretag för kletigt och världsrekord i populism. Jag kan räkna upp några delar i programmet: miljöteknik, stöd till kreditgarantiföreningar samt stöd till mentor – och rådgivningsinsatser, generella nedsättningar av arbetsgivaravgifterna, skattesänkningar för forskningssatsningar, schablonbeskattning i kontantbranscher, servicetjänster åt äldre, stärkt socialt skyddsnät, regelförenklingsarbete, utbildnings och informationsinsatser, rättstrygghet, forskning, myndighetsservice och mycket mera(finns att studera på nätet).

Jag tycker inte att det är fel att tjäna pengar på hederligt arbete. Jag är uppvuxen med en arbetsmoral där man ska göra rätt för sig. Jag vill att arbetsmarknadens parter skall ha stort inflytande på arbetsplatserna. Jag önskar att vi kunde satsa på mera kooperativa lösningar t ex jordbruken, mejerier, slakterier på landsbygden. Jag tror att om vi gör det lättare för människor att samarbeta blir det enklare både praktiskt och ekonomiskt och framför allt miljömässigt att leva på landsbygden.

Jag vill ha ett samhälle där rättvisa, demokrati och solidaritet gäller. Stora klasskillnader medför oro, kriminalitet och uppror. Vårt ungdomsförbund blir medvetet misstolkade på denna punkt. De liksom jag vill ha ett rättvisare samhälle, men med individuellt inflytande.

I mitt samhälle skall vi ha en grundtrygghet med vård, skola, omsorg, kommunikationer, läkemedel och miljömässigt riktigt utnyttjande av naturresurser. Detta möjliggörs endast om kommunerna, regioner och staten planerar. Där kommer våra politiker in. De som skall se till hela landets bästa och rättvisa till alla. Det går inte att planera en bra utbildning eller bra äldreomsorg när det kommer in privata intressen. Företag ska gå med vinst till sina ägare och om det går dåligt lägger man ner hela verksamheten. Det har vi sett i skolor där kommunerna måste ha beredskap att ge alla elever utbildning. Vi kan se utförsäljning och koncentration av vårdbolagen. Vilka privata intressen finns det för att behålla ett apotek som går med förlust? Likafullt behöver vi alla läkemedel någon gång i livet.

Skiljelinjen till Alliansen går tydligt i frågeställningarna om den gemensamma sektorn. Vi tror inte att marknadskrafterna kan lösa vår generella välfärd, vilket högerpartierna verkar tro.

Jag är Vänsterpartist därför att jag vill ha solidaritet och mindre girighet! Därför måste vi byta regering och politik i Sverige.

Maj-Lis Andersson (V)

Centerpartiet och dess ungdomsförbund upphör inte att förvåna!
I ledaren i Tå den 19 juli så påstår centern och dess ungdomsförbund att vänstern är rädd för småföretagen! Jag tror inte att något annat parti har procentuellt så många småföretagare som medlemmar, som just Vänsterpartiet! Vänsterpartiet har ett bra program för småföretagarna sedan lång tid tillbaka. Vänsterpartiet vill ge småföretagen en trygghet både socialt och ekonomiskt.

Centern påstår att de är småföretagarnas vän och att arbetslösheten är fackets fel. Om bara inte facket funnits så skulle arbetsgivarna anställa många fler! Helt plötsligt så skulle det finnas många fler arbetsuppgifter i företagen! Det finns i dag många olika sätt att anställa personal. Många har otrygga anställningar som t ex projektanställda, provanställda, deltidsanställda.

Jag träffar många ungdomar som i dag inte vill bilda familj på grund av otryggheten i samhället. För att få låna pengar, bilda familj med barn vill man ha en fast anställning med trygg inkomst. Min slutsats är att man bör vara med i facket för att få hjälp när det krävs på jobbet. Facket har ju många andra roller också t ex att bevaka anställdas villkor i samhället både inom landet och i världen. Det sociala ansvar som facket har i dag kommer aldrig arbetsgivarna att vilja eller kunna ta. Facket är också vad de anslutna gör det till! Ungdomar som säger ner med facket har antagligen aldrig varit med i en fackligorganisation och försökt förändra.

Inför förra valet 2006 deltog jag i en debatt där alliansföreträdarna påstod att företagen hade stora svårigheter med byråkrati, lagar och regler. En av åhörarna frågade vad som menades. Själv hade han varit företagare i hela sitt liv och inte märkt detta. Som svar fick han av alliansföreträdare, efter viss betänketid, besked: arbetsmiljö och jämställdhet. Mycket riktigt, efter valet försvann Arbetslivsinstitutet och nästan halva Arbetsmiljöverket. Hur det har gått med jämställdheten vet vi ju! Löneskillnaderna ökar, vårdnadsbidragen medför att kvinnor stannar hemma mera än män, kvinnor har inte fått ökad makt, kvinnor utan arbete har blivit fattigare m m.

Var tog Maud Olofssons löften vägen om att ge riktiga jobb och inte socialunderstödda jobb? De ekonomiska och sociala klyftorna i samhället har ökat. Fler har blivit rikare och än fler fattigare. Denna farliga och orättvisa utveckling ökar spänningar i samhället.

Maj-Lis Andersson (V)

Matematik på borgerligt vis
Gruppledarna för de fyra allianspartierna i Sundsvall har den 10/7 i ST svarat på en insändare från majoritetsföreträdare – Claes Stockhaus (V), Cathrine Edström (S) och Mari Anne Andersson (MP) – i Service- och Tekniknämnden. De beskyller dessa för en bedrövlig beskrivning av vad alliansen presenterat när det gäller satsningar på drift och underhåll av gång- och cykelvägar (GC-vägar) samt alliansförslaget om en ny rondell i Sidsjö. De påstår att de tre majoritetsföreträdarna inte begriper budgetprocessen! Man tar sig för pannan. Snarare är det så att alliansen antingen gjort en dunderblunder eller så mörkar man medvetet för väljarna i hopp om att ingen skall märka något förrän valet är över. Som ordförande i Service- och Tekniknämnden går jag nu in och svarar för alla tre. Jag citerar från alliansens insändare: ”Avsättningar för drift- och underhåll av vägar, då även GC-vägar ingår redan. För åren 2013 och 2014 vill vi inte bara behålla de resurser som finns idag. Vi föreslår att de skall utökas med 10 miljoner årligen.” slut citat. Alliansföreträdare: var ni vakna när ni gjorde ert budgetförslag på detta område? Vilka resurser avser ni för åren 2013 och 2014? I planeringsförutsättningarna som vi båda sidor har som underlag för åren 2011 till 2014 framgår det att från år 2013 försvinner 33 miljoner på drift och underhåll av vägar. Från samma år försvinner dessutom 22 miljoner från fastighetsunderhåll. Hur kan ni då påstå att samma resurser finns kvar som idag?? Vi i majoriteten täcker upp detta bortfall i planeringsförutsättningarna och lägger dessutom mer därtill eftersom behoven är eftersatta. Ni i alliansen skall dessutom ta på er ytterligare drift och underhållskostnader genom att föreslå en ny rondell. Allt detta påstår ni att ni fixar med ett tillägg på 10 miljoner årligen. Hur man än räknar så blir det i verkligheten betydligt mindre resurser med ert förslag – inte mer som ni påstår. Återigen – man tar sig för pannan. Snacka om att överraska er alliansföreträdare med byxorna nere! Nej, nu är det dags att ni kommer upp till bevis. Har ni gjort en dunderblunder eller tänker ni bluffa er genom den lokala valrörelsen i Sundsvall? Väljarna har rätt att få besked – innan valdagen!

Claes Stockhaus

Sundsvall

Kopiera länk